.

Fyfan vilket jävla år det har varit, ett jävla helvetes år har det varit om jag ska vara ärlig. Så många sjuka känsliga grejer närmast hjärtat har hänt detta år som jag aldrig trodde skulle ske. Jag skulle fan kunna skriva en bok om allt.

Men nu när jag sitter här och tänker tillbaka på allt skit så känner jag mig klokare. Jag känner mig starkare. Man lär ju sig så jävla mycket av varje misstag, varje situation man har varit med om.
Då tyckte jag att världen var skit, vet inte hur många gånger jag låg kvar i sängen i flera timmar för att jag inte ville leva i verkligheten. Jag försökte inbilla mig själv att allting var en mardröm, snart skulle jag vakna och allting skulle vara normalt igen. Men det är ju så man känner.

Det som inte dödar en blir man ju starkare av eller hur? Det har jag alltid vetat, men då tänker man inte på det när man väl är där mitt i smeten. Även att jag fortfarande idag inte förstår ett skit VARFÖR allt hände, så spelar det ingen roll, för det hände. Det som räknas är valen man gör i livet efter att man hamnat på botten.
Ska man kliva upp ur sängen och fortsätta framåt, njuta av livet på ett bra sätt & lära sig av allt istället? Eller ska man låta sig själv drunkna i hat,tårar,självömkan och förstöra sig själv totalt?

Valen efter man t.ex blivit sårad är det som avgör vem du är, nu menar jag ju inte att man ställer sig upp direkt och kör en glädjedans.

Men valen du gör hur du ska leva ditt liv efter avgör vem du är, om du är en stark människa eller om du är svag, enligt mig. Så har jag alltid tyckt. Hur ska allting påverka dig? Ditt förflutna kommer aldrig försvinna, det kommer alltid finnas där. Men hur ska du fixa dina ärr?

Jag såg mig själv som svag för att jag inte ville se framåt,

för jag ville inte helt enkelt leva i det förflutna, inte i verkligheten.

Nu ser jag mig själv som stark för att om jag kollar tillbaka så lär jag mig istället av allt

och fortsätter framåt.

Man kan gråta, man kan bryta ihop, det är mänskligt. Men det kommer alltid en punkt i livet då man måste avgöra vem man ska vara som människa och hur man ska påverkas av allt.

Ska ditt förflutna krossa dig, eller ska ditt förflutna vara en del av den du är och göra dig starkare?

Puss på er mina fina.