.

Om man kollar sig i spegeln en dag och inte känner igen sig själv,
då betyder det att man håller på att tappa sig själv.
Då är man den enda som kan göra något åt det,
man är den enda som kan inse och ställa sig upp och förändra.

Det är inte en svaghet att behöva några som hjälper en upp,
för att även om man tror att man kommer klara allting själv,
så går det oftast inte. Man behöver människor runt omkring sig som stöd.
Man ser inte det dem ser,
ibland kan de gå så långt att man inte ser något bra i sig själv.
Och om man har såna underbara människor vid sin sida så ska man förfan
inte kolla bortåt, man ska springa mot dem.
Man glömmer lätt hur människorna mår som älskar en,
hur dem mår när man försvinner framför deras ögon.
Man är blind och vill heller inte se,
för att bara det gör ont.
Då hatar man sig själv mera,
för att man sårat dem.

Men när man har hamnat långt ute i dimman så är det dem som är ljuset så
man hittar hem igen.

Man är inte svag för att man ber om hjälp,
det betyder att man är stark för att då har man viljan att förändra.

Om man flyr så är man svag.



Jag förstår nu att det jag alltid tyckt var en svaghet
var egentligen en styrka.
Och det är något jag önska att jag förstod för längesen.

Men jag har aldrig sett mig själv som svag,
så varför börja nu ?