.

En sak har jag märkt. När makt kommer in i kärlek, hur mycket det förstör.

Människor blir som katter och hundar. "Han ringer inte" , men vafan ja ska inte svara för då vinner ju han?"
 Alltså hur fan orkar människor? Svara, prata ut o  bli sams.
 "Fan asså ja ska inte snacka me honom på ngr dagar!!" Aha, men gör allting så mycket större när ni kan lösa allt på fem minuter o gå vidare. Det är ju förfan inte kärlek, det handlar om kontroll, man vill ha kontroll över den andra.
Vart finns kärlek i det? Är det inte meningen att man ska vara på samma nivå i kärlek? Eller har jag helt fel där? Tillit?
Usch blir så trött på dedära!

Man förstör ju bara allt. Finns väl förfan inget fint i det? Ingen kan ju må bra över att vara en toffel eller att vara den som "vinner"? Menar vad fan får man utav det? Iaf ingen lugn o ro va?
 Bara drama. Allting fint försvinner till bara massa bråk.

Jag tror att många ser kärlek på olika sätt. Några tror att sex är kärlek, några tror att kärleken är ett spel, några; som jag. Tror att kärlek är något som ska komma från hjärtat, man ska mötas på mitten. Finns inga spel & draman. Man tjaffsar, snackar o blir sams, lär sig o går vidare.
Ingen är över eller under, man går hand i hand.


Helt sjukt hur allting kan förstöras när spel kommer in i kärlek. Fan tycker det är så jävla synd hur många förhållande förstörs för maktspel. Man slänger bort kärlek i onödan.
 Kärlek är något man ska respektera, man ska inte leka bort det förinnehelvete.


Usch, fan man hittar inte kärlek varje dag. Att se hur människor förstör för sig själva gör fan ont i mig.