.

ångest är något som nästan alla vi "ungdomar" springer runt med i hjärnan. Det är något som kan käka upp oss totalt inombords, sömnlösa nätter och en stor jävla klump i magen.

Det är bra att man kan känna ångest, för det betyder att man har ett samvete. Men något som vi alla glömmer är att det finns en anledning till att det känns som det gör,
det är inte att vi ska gå runt som spöken och må dåligt för vad vi har gjort och inte gjort. Den finns där för att vi ska lära oss av det. Av misstag får man ångest, av dåliga beslut får man ångest, av hat och fel ordval så får man ångest = det ska man lära sig av, inte leva med dag in och ut.

Att acceptera ångest är nog det onödigaste man kan leva med, man bara förstör sig själv. Det kan sluta med att man tillomed hatar sig själv för att om man lever med ångest så gör man ju inget åt det eller hur? Då gör man också samma misstag om och om igen, för man lär sig ju aldrig? Man bara gräver ner sig djupare och djupare. Blir tillslut deprimerad och fortsätter göra fel beslut för att man helt enkelt orkar inte bry sig,
då förlorar man det som har värde för att man inte kan lägga energi på det som betyder,
man ser bara svart och det är sorgligt och onödigt bara för dig. 
Det är aldrig försent.

Detta inlägg är nog till alla tror ja fan haha. 

Lev inte med ångest. Lär er av era misstag istället för att gräva ner sig i något.

Man kan aldrig förändra det förflutna, bara lära sig av det. 

När man ser svart så försvinner det ljusa




 

Hej på er mina finisar :)

Idag så har jag jobbat hela dagen med min Pooochi som vanligt! Nejra & Tony kom förbi och tog en fika :)

När ja sluta så träffade jag Adam & Timmie som gick och lunka på stan :) Jag gick hem till mig och städade lägenheten, SKÖNT ! Helt plötsligt så hör jag "MAAAAAAATHILDA" utanför och givetvis så var det Nejra jag hörde! ;)
Hon och Tony kom upp  och vi kollade på filmen "apollo 18", hoppade till ngr gånger men ingen direkt höjdare.

Nu så har dem precis åkt och nu så ska jag kolla på favorit-serien efter OZ - "Sons of anarchy" som jag kollat på fem miljoiner gånger.

Ledig i några dagar, ska bli riktigt skönt. Måste fixa med lägenheten en hel del, måste skärpa mig!

Puss o kram

(bilder från igår hos mig, maskerad? :O )

Ain't gonna show no
Weakness
I'm gonna smile
And tell the whole world I'm fine
I'm gonna keep my senses
But deep down
When no one can hear me
I'll always hate you

You had a lot of crooks try to steal your heart
Never really had luck, couldn't ever figure out
How to love
How to love

Ni vet när man kommer till den punkten då man känner "fan jag orkar inte killar/tjejer längre, alla är fan likadana". Jag tror nog vi alla har känt så någon gång.
Att känna så är inte fel, det är något som är väldigt normalt efter att man kanske blivit sårad.
Men sen att fortsätta tänka så under en längre tid är fel, för då dömmer man alla. Man drar alla över en gräns.
Man bara förlorar på det själv.

När man känner att man möter samma människor med olika ansikten
så ska man påminna sig själv om att alla inte är likadana
det kanske inte finns många
men döm inte alla
vi lever inte för att vara rädda
vi lever för att ta chanser
att leva fullt ut
alla är inte likadana
kom ihåg
det gömmer sig vackra rosor bland ogräset som
man ibland inte vill,
kan inte,
orkar inte se.

Ta chanser.

första bilden på min björn.
 

5 år sen




Sen vidare..