.

Ni vet när man kommer till den punkten då man känner "fan jag orkar inte killar/tjejer längre, alla är fan likadana". Jag tror nog vi alla har känt så någon gång.
Att känna så är inte fel, det är något som är väldigt normalt efter att man kanske blivit sårad.
Men sen att fortsätta tänka så under en längre tid är fel, för då dömmer man alla. Man drar alla över en gräns.
Man bara förlorar på det själv.

När man känner att man möter samma människor med olika ansikten
så ska man påminna sig själv om att alla inte är likadana
det kanske inte finns många
men döm inte alla
vi lever inte för att vara rädda
vi lever för att ta chanser
att leva fullt ut
alla är inte likadana
kom ihåg
det gömmer sig vackra rosor bland ogräset som
man ibland inte vill,
kan inte,
orkar inte se.

Ta chanser.